- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
12

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12
Lundholm, och bed Gud för mig i qväll, när barnen ha
iatt mat och värme.»
Jag hörde en liten suck och en lätt snyftning, ett
sådant der hastigt och summariskt’ bokslut med gråtlynta
ögon. Madam Lundholm hade inte ensam haft dimma på
själsspeglarna.
Emilie Högqvist sväfvaål åter in i kabinettet och in-
tog sin förra plats, i det hon behagfullt serverade kaffet.
»Nå, hur var det? Jag fick intet svar på min fråga.» J
»På somliga frågor kan man behöfva lång betänke-
tid. Får jag under tiden göra en annan? Mamsell Hög-
qvist hade. nyss på lillfingret en sådan liten utmärkt bril-
jant, en rigtig aftonstjerna; får man betrakta den litet
närmare?»
»Jaså, den! Den har jag — lagt af mig — jag min-
nes mte hvar. Lite kaffe, innan det kallnar.»
»Ringen är väl inte tappad?»
»Tappad? Hur så?»
»I någon brunn?»
. >>Bl’umi? det var en lustig supposition. Jag springer
aldrig till några brunnar — numera.» — En lätt suck drog
hennes minne till barndomens torftiga dagar. — »Brunn? :
Sådana idéer!»
»Ja, den djupaste brunn af alla.»
»Hvilken då?»
»Barmhertighetens.»
»Aha! Jaså! Fy, fy! Min unga herre har lyssnat.
Det var mycket, mycket fult! Sådant gör man blott på
scenen, då rollen befaller det, men aldrig i verkliga lif-
vet. Fy!» &
»Dörren stod på glänt, och när englar tala är det en
phgt för de dödliga att höra.»
»Vackert sagdt, men fult handladt! — Jag tyckte jag
drog igen dörren så noga och jag hviskade så tyst. —
Seså, lofva mig nu att inte omtala det der slarfvet inom
teatern, man misstyder så ofta ens bästa uppsåt. Dess-
utom
väl
hur
tänk:
digh<
ung
i def
mer
har
Jo. ,
af <
väni
men
års
kam
g%
scen
tiniv
best
bare
hg
alla
ihär
får
från
Bi)
ska:
roll
dele
app
är
håll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free