Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Uhrström stod lugn med handen på låset.
. jag> herr magister, men hvem det var får
magistern aldrig i tid och evighet veta. För min del stör-
ac e jag inte magistern omkull, jag bara ruskade lite på
axlar°>Cl1 malkte då mte att magistern satt qvar på mina
»Tig! Tig! Tag inte lifvet af mig!» stönade den vred-
gade Rhadamantus, medan hans ansigte plötsligt vexlade
taig från kopparrödt till månskensgrått.
Ursinnigheten hämnade sig på sig sjelf. Magistern
Iramstod i detta ögonblick som en lefvande illustration till
■de minnesvärda orden af den persiske vise:
»Den som blir vred, han straffar sig sjelf för ett fel
som en annan begår.»
. >>Tag mte lifvet af mig!:». stönade han om igen, och
mtagna af verklig ängslan öfver ansigtsskiftningen skyndade
custos och ett par andra gossar fram med glas och koppar-
flaskan full af vatten.
»Tack! Tack! mina gossar!» suckade den upprörde, i
det tian småningom hämtade sig.
»Jag vlUe hite reta, bara upplysa herr magistern», trö-
stade Uhrström borta vid dörren, under en ödmjuk bugning.
»Jag tankte gå m till frun och fråga om inte det behöfs
ved till koket», tilläde han inställsamt, för att på något
saut med kroppen försona sitt fel.
0 Magistern,, som blifvit uppskrämd af sitt plötsliga illa-
mående, grep tillfället i flygten, för att slå två flugor i en
smalk eller på samma gång förlåta och bestraffa, visa sio-
etterlaten och dock befrämja sitt eget bästa.
»Jag vill låta nåd gå för rätt, jag förlåter er alla
samt och synnerligen, Långholmskandidaten undantagen,
men odjuret Uhrström inbegripen. — Jag kommer nu ihåg,
att hustru mm påmmte mig om veden. — Gå ut och hugg
ett halft mått tallved, kära Uhrström! Du får i dag anse
som straf hvad som annars för dig är en belöning, en hyll-
ning åt dina starka armar.»
Jolin. Berättelser. I K
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
