- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
67

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

G7
kände på ordning och lydnad, och förebrående rebellerna
högljudt deras ofog, mottog jag — trots min värdighet som
. custos — första dusten af magisterns missmod på min arma
rygg. Förgäfves bedyrade jag min oskuld och vädjade till
mina embetsåtgärder, jag måste bakom brunnen på gården
söka skydd och fortsätta de förklaringar, som afgåfvos med
mindre sammanhang under inflytelsen på talorganet af ett
två eller tre tums, tjockt risskaft, dunkande efter ryggraden.
Magistern och hans substitut — custos morum — dansade
ring kring brunnshuset, medan åskådarne från vedboden
hurrade och skrattade. Så lönas en martyr för pligten och
sanningen under skolpojksåren.
Plötsligen afbröts den vilda jagten, och magistern stör-
tade -— trots sin korpulens — vig som en katt — en fet
katt — fram till vedboddörren, i hvilken redan några ved-
träd bildade en alnshög barrikad. Denna fältmanöver var
ej illa uttänkt af hämnaren, som ämnade fånga hela odjurs-
hopen i dess egen kula. Men krigslisten öfverglänstes af
en ännu listigare.
Medan magistern staplade och snafvade i den oord-
nade vedtrafven, som bildade fästningens utanverk, höjde
de belägrade hastigt som tanken sin barrikad inifrån med
vedträn från det gamla förrådet, och medan den stormande,
på en gång vig af stridslust och ovig af kroppstyngden,
förgäfves sökte klättra öfver trävallen, hotade nya pallisa-
der i hvarje sekund hans ögon och näsa, och barrikaden
fylde snart liksom genom ett trollslag hela dörröppningen.
Fradgande af raseri ljungade magister X. sitt dubbla
risskaft i hastiga slag mot vedboddörren, i det han utta-
lade en af dessa långa, mustiga eder, som snarare tillhöra
vedåkarens än vedegareus språkförråd, men som i öfver-
sättning på mera städad svenska skulle betyda ungefär:
»Mina herrar erkeskalkar, ni har öfverlistat mig, och detta
gör mig liten smula förtretad, men med försynens hjelp
skall icke straffaren eller hans verktyg sofva på sin post.
Vi träffas om en stund, mina bästa herrar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free