Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
den späda skönheten, medan hennes mor â pianot ensam
representerade orkestern.
»Dä får kanske jag den lilla blomman?» suckade flöj-
tisten Pettersson och gjorde en krumbugt med sitt ljus-
lockiga hufvud.
»Visst inte!» svarade lilla fröken förnärmad. »Jag-
ger bara det som behöfs åt den som behöfver.» — Och
balens drottning skänkte den djerfve — en onådig blick.
Primus och secundus följdes åt en bit på hemvägen
i den mörka vinternatten, men de vexlade icke många ord,
ty harmonien dem emellan var störd. Violinisten och flöj-
tisten hade blifvit dödsfiender.
Den dyrbara knappnålen, som för att särskiljas frän
andra obetydligheter inom sin stora slägt — ristades med
lika många skåror som bokstäfverna i gifvarinnans namn,
blef nu ett mål för lilla Petterssons ifriga förföljelser. An
med våld och än med list sökte han beröfva mig min skatt,
der den satt instucken innanför västen närmast mitt hjerta,
och våra strider om den märkvärdiga nålen urartade ofta
till blodiga slagsmål. När dertill min talang att måla doûk-
ansigten en dag hade förskaffat mig fyra skriftliga rader,
flödande af tacksamhet från vår gemensamma huldgudinna,
då steg flöjtistens raseri utöfver alla gränser, och han fram-
stod som typen för en ljuslockig Othello.
»Jag ska ha din lumpna knappnål och sticka den i
hennes trolösa hjerta!» vrålade »lilla Pettersson» och gjorde
en plötslig attack på min fördolda skatt. Vi hade ensamma
stannat qvar i skolsalen, och jemnstarka som vi voro, tum-
lade vi nu om på det dammiga golfvet, så att det rök
kring alla väggar; men slutligen lyckades det mig att komma
gränsle öfver flöjtistens bröst, och i det jag begabbande
fastade ett karamellspapper på den besegrades panna, be-
dyrade jag med idealets tacksamhetsbiljett i min hand, att
den heliga knappnålen skulle, följa mig i grafven.
»Men jag kände henne förr än du», stönade min ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
