Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
skönaste och mest regelbundna profil räddar icke en lärare
med sådana egenskaper från de grymmaste karrikatyrer,
medan godhetens och allvarets komiska näsa oftast slipper
undan ganska lätt och snart med några profteckningar under
första bekantskapen.
Den grånade rektorn hade alltid ett vänligt, men lik-
väl föga hjertligt leende för sina lärjungar. Det var en
stereotypmin, inöfvad under långa decennier, och om hvars
andemening de skriftlärde bland ansigtstydarne längesedan
gjort sig underkunniga. Gubben skötte sin tjenst af gam-
mal vana och för pligtens skull; han var för utarbetad,
att längre utöfva den af kärlek till ungdomen eller till
sitt yrke. Spårade han minsta anlag till brist på en re-
spekt, som alla sökte visa, men ingen kunde hysa, var han
snabb i att straffa och sen i att förlåta. Följden blef, att
han, utan att veta det, så småningom uppfostrade de unga
till — hycklare.
Ingenting är farligare för en lärare, än att icke också
i den minsta småsak vara ärlig och sann.
Vår rektorsgubbe, som alternerade i lektionerna med
konrektor, — en förträfflig man, om hvilken vi längre fram
skola språka litet, — hade den svagheten, att icke ärligt
bekänna huru stort tidsområde han behöfde för sin efter-
middagslur. Alla de, som uppe i rektorns rum under bäf-
van uppläste sina baklexor, kände till utseendet en liten
broderad kudde, mot hvilken den grånade pedagogen bru-
kade luta sitt visa hufvud, och det var derför alltid med
ett halfqväfdt skratt de mottogo förklaringen öfver den
åldriges uteblifvande en half eller hel timma utöfver sam-
lingstiden.
»Mina goschar», ursäktade sig rektorn, under det han
med brådskande steg och purpurröd kind, på hvilken sof-
kuddens rutiga broderi troget aftecknade sig, skyndade fram
till katedern, — »mina goschar! Angelägna göromål i och
för schkolan ha hindrat mig från min kära punktlighet,
schom ni känner alla, alla!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
