Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
»Nå, men tertius då! qvartus då! qvintus då?»
Hela raden utat samma spörjsmål och samma svar,,
men allas kinder spännas som ballonger af skrattlust.
»Na, så custus du! Spring i herrans namn nerr till
vaktmästarrn och be honom sopa ut ohyran!»
Gustos skyndade under väldiga språng och krumbugter
af rädsla mellan de krälande kräftorna ned efter vakt-
mästarn, som vid sin ankomst fann samtliga gymnasisterna
i »nedre ringen» (= lägre klassen) stående på bänkarna
och förmedelst högljudda »schas! schas!» försökande utfösa
de objudna gästerna.
På katederplatån kämpade adjunkten X. med sin rädsla
och sin förtrytelse, och endast känslan af hans värdighet
tillbakahöll honom från att sjelf stiga upp på sin stol, men.
da vaktmästaren omsider med förtjusning öfver sitt rika
fiske hopsamlat i förklädet hela sin fångst, lättade en hörbar
suck den beklämde lärarens hjerta, och denna suck upp-
repades i ett stönande echo af samtliga tjufpojkarne, som
med blickar af ängslan noga synade enhvar sin plats, innan
de ånyo vågade sätta sig.
»Jag märrker nog att härr harr varrit ett gement
myteri!» utropade adjunkten X., blek af rättmätig harm, i
det han med resignation och återvunnen värdighet satte sig-
i sm stol, — »och tro mig, jag skall nog i sinom tid upp-
täcka den nedrige upphofsmannen.»
Gustos vågade en ödmjuk supposition, att intet myteri
egt rum, utan att kräftorna under lofstunden, då dörrarne-
statt öppna, troligen sjelf spatserat in, åtminstone hade han
mött ett par ensamt promenerande dylika djur på vägen
mellan Gymnasium och Munkbron.
Jalaren belönades med ett skallande skratt af kam-
raterna och med en ljungande blick af adjunkten. Lek-
tionen började.
Men tidt och ofta förspordes en häftig rörelse och ett
utrop af förskräckelse hos någon af lärjungarne, som fruk-
tade närheten af någon qvarglömd kräfta, och dessa utrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
