Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att grunda ett rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lar av landets befolkning icke var livegna. Det fanns byar med
självägande bönder insprängda mitt i herrarnas ägor och bergsborna
levde i patriarkaliska klaner. De var beväpnade och skyddade sig med
vapen i hand mot de nya herrarna — så som de tidigare skyddat sig
mot alla andra landets behärskare. I utlandet skrev man om
albanerna som ett stridslystet folk i ständigt uppror mot överheten.
De stora herrarna låg i ständiga fejder och man kan säga att
Albanien stod inför sitt riksgrundande. Ty mot slutet av
trettonhundratalet återstod endast tre furstendömen som stred mot varandra. Den
mäktigaste herren var Karl Thopia som kallade sig prins av Albanien
och som erkänts som sådan av utländska makter. Men han lät
anlägga ett skeppsvarv vid Adriatiska havet. Därmed blev det nödvändigt
för Venedig att krossa honom och Venedig stödde alltså Balsha II i
furstendömet Shkoder. Karl Thopia förlorade Durres, hade inga
allierade, vände sig till turkarna som nått fram till Makedonien och
de ingrep. Deras stridsmaskin krossade furstendömet Shkoders här i
slaget vid Savra och dödade Balsha II år 1385. Denna Karl Thopias
seger kom inte att innebära Albaniens riksgrundande utan
inledningen till Albaniens undergång.
Den 29 augusti år 1389 stod det avgörande slaget vid Kossova.
Tsar Lazar av Serbien anförde de förenade balkanhärarna. 100 000
man, serber, bulgarer, albaner, rumäner. Den albanska adeln
anfördes av furstarna Balsha II av Shkoder och Theodor Muzaka av
Be-rat. De 40 000 turkarna anfördes av sultan Murad I. Tsar Lazar
dödades i striden. Balkanhären blev i grund slagen. Sultan Murad I
mördades av en serb vid segerparaden. Hans son Bayazid lät utropa
sig till sultan och avrättade omedelbart sin broder Yakub för att
säkerställa sin makt.
Den omedelbara följden av detta nederlag var att Venedig på
olika sätt och med olika metoder (intriger, mutor och påtryckningar)
lade under sig Albaniens städer. Ty Venedig måste säkra de
adriatiska hamnarna åt sig.
Furstendömena sönderföll i små feodalmakter och några blev
turkiska vasaller och några blev venetianska vasaller och några
bevarade en prekär självständighet och alla låg de i strid med varandra.
När man säger att turkarna segrade, då måste man komma ihåg
vad dessa turkar var. De var osmaner. De utgjorde inget folk.
Turkarna var en välorganiserad militär byråkrati, en militär-feodal
despoti sammanhållen av ett effektivt ordersystem, med osmanli som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
