Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dubbla misären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolor upprättades och de första tryckpressama började arbeta.
Mot slutet av sjuttonhundratalet var det åter tid för feodalherrar att
uppträda på scenen. Åter kämpade jordägarfamiljema mot
varandra. Åter steg mäktiga feodalfurstar in i historien. Nu inte längre
i kristen dräkt; denna gång i osmansk förklädnad. De mäktiga
paschorna kämpade med varandra och Höga Porten och
intrigerade och förde krig och efterträddes av sina söner och krossades och
återuppstod och Ali Pascha förhandlade med Napoleon. År 1812
var Albanien delat mellan två stora feodalfurstar; paschor
självständiga nog att förhandla med utrikes makter och föra en tillsynes
självständig politik.
Det kunde tyckas som om situationen åter var densamma som
under trettonhundratalet och att Albanien stod inför sitt riksgrundande
och att ur feodalfurstarnas inbördes kamp skulle växa en enväldig
härskare över ett nationellt Albanien.
Men världen var inte längre sådan att det kunde bli de stora
feodalherrarna som kunde föra Albanien till nationell enhet och
oberoende. Nya klasser försökte stiga mot ledningen; paschornas
makt vilade på korruption och efterblivenhet. Samtidigt som det
osmanska riket började falla sönder inför yttre tryck och
begynnande nationella rörelser (efter de grekisk-rysk-turkiska kriget 1821
—29 blev Grekland självständigt, Serbien, Moldavien och Valakiet
blev till stor del självstyrande, 1830 erövrade Frankrike Algeriet, i
Syrien och Egypten pågick nationella rörelser) blev den politiska
kampen i rikets centrum allt mer akut. Motsättningen mellan det
nya handelskapitalet och de till kapitalister växande
hantverksmästarna och de korrupta feodalklassema förde till janitscharemas
utrotande (20 000 avlivades) och stora indragningar av feodalgods år
1826.
I Albanien krossades paschorna. Landet styrdes som provins av
riket. År 1839 lyckades det handelskapitalet i Istanbul att få
sultanen att utfärda ett dekret som skulle garantera allas likhet inför
lagen, avskaffa den makt som de feodala ämbetsmännen hittills
besuttit och säkerställa liv, egendom och ära för alla rikets invånare.
De feodala klasserna var dock alltför starka och kapitalismen
alltför outvecklad för att detta skulle kunna bli inledningen till en
borgerlig revolution i det osmanska rike som nu började sin
omvandling till Turkiet. Reformerna blev blott en ökad utsugning i
Albanien. De förde till ständiga bonderesningar och samtidigt som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
