Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Vi protesterar på det skarpaste mot detta för folken på Balkan mest
blodiga och förhärjande krig, som de härskande klasserna och
dynastierna inlett för territoriell erövring och för tillfredsställandet av
kapitalistiska och monarkistiska intressen . . . Det medvetna bulgariska
proletariatet kräver det omedelbara inställandet av kriget, upphävandet
av belägringstillståndet och återställandet av de politiska friheterna.”
Det var krig, krigshysteri och undantagstillstånd. Internationalen
hade rätt att bedöma partiets hållning som ”beundransvärd”. Så
handlar klassmedvetna socialister i en svår tid. Men socialisterna på
Balkan var inte beundransvärda därför att de stod fast vid
principerna; de kunde stå fast därför att de redan gjort en principiell analys
av problemen på Balkan. Och det är deras analys som återspeglas i
manifestets ord och som ligger till grund för de krav som manifestet
ställer på Balkans socialdemokrater. Det rörde sig sannerligen inte
om ”tvistefrågor ... av det mest underordnade slag. . . olika
meningar om . . . måttet av albaniska stammars självstyrelse”, som
Hjalmar Branting skrev.
I slutet av december år 1909 hade 32 delegater från Serbien,
Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Montenegro mötts i Belgrad till den
Första Socialdemokratiska Balkankonferensen. Initiativet hade
tagits av Bulgariens Socialdemokratiska Arbetarparti (de ”trånga”)
och dess synpunkter kom att prägla konferensen. (Bland delegaterna
i Belgrad befann sig också den unge fackföreningsledaren och
nyblivne ledamoten av det bulgariska partiets centralkommitté, Georgi
Dimitrov.)
På konferensen analyserades de kapitalistiska stormakternas
Balkanpolitik. Det framhölls att de strävade efter annektion och
Balkanländernas politiska och ekonomiska underkuvande. Man
kritiserade också de representanter för socialdemokratiska partier i
stormakterna vilka — som Viktor Adler -—- ställt sig på den egna
bour-geoisins sida genom att frånkänna Balkanfolken rätten till nationellt
självbestämmande. Man analyserade de egna bourgeoisiernas politik
och ställde kravet om en federativ Balkanrepublik.
”Den Första Socialdemokratiska Balkankonferensen inte bara
påvisade de ekonomiska och politiska orsakerna till de ständiga nationella
konflikterna på Balkan; den inte bara demaskerade den monarkistiska
bourgeoisins själviskt nationalistiska politik på Balkanhalvön där
denna bourgeoisi ständigt underblåste nationella strider; den underströk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
