Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de högre värdena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grekland kunna få Sydalbanien och Italien få Vlora. Om de skötte
sig.
För att förbättra sin utgångsposition ockuperade Italien Vlora 19
oktober 1914 och grekerna marscherade in i Sydalbanien. (Albanien,
Grekland och Italien var alla neutrala vid den tiden.)
Den 7 december 1914 meddelade Rysslands, Englands och
Frankrikes ministrar i Aten den grekiska regeringen, att man var villig att
erbjuda Grekland södra delen av Albanien med undantag av Vlora
i den händelse Grekland gick i krig på Ententens sida.
Den italienska regeringen lät nu meddela den tyska regeringen
vad Ententen lovat och föreslog sina allierade i Trippelalliansen att
höja budet för att Italien inte skulle gå ut i krig mot sina allierade i
Trippelalliansen. Påven understödde detta livligt. Det låg i
Vatikanens intresse att Italien och Österrike-Ungern fortfor att vara
förbundna. I februari månad år 1915 föreslog den italienska
ambassadören i London, markis Imperiali, att nya förhandlingar skulle tas
upp. Förhandlingarna fördes mellan sir Edward Grey från England,
ambassadör Paul Cambon från Frankrike, ambassadör Benckendorf
från Ryssland och markis Imperiali från Italien. Det tog sex veckor
att fastställa detaljerna för den framtida territoriella delningen av
Albanien.
Samtidigt pågick förhandlingarna i Wien. Den 8 mars 1915 hade
det beslutats att Italien skulle få kompensera sig. Frågan var bara
om detta skulle ske omedelbart eller först efter krigsslutet
Den 26 april år 1915 hade förhandlingarna i London gått i lås.
Italien skulle gå med i kriget ”så snart som möjligt och i varje fall ej
senare än en månad efter det att detta dokument underskrivits av de
förhandlande makterna”. Bland dem som ”med egen hand
undertecknat och med sina sigill bekräftat” avtalet var de diplomater som
21 månader tidigare ”med egen hand undertecknat och med sina
sigill bekräftat” Albaniens suveränitet och ständiga neutralitet.
Italien lovades 50 000 000 pund sterling och en serie territoriella
erövringar:
”. • • § 5. Anmärkning 2. . . Hamnen Durres skulle kunna överlämnas
till ett självständigt muhammedanskt rike Albanien.
§ 6. Italien erhåller med full äganderätt Vlora och ön Sazanit samt ett
tillräckligt stort område för att i militärt hänseende skydda dem,
ungefärligen mellan floden Vjosa i norr och öster till gränsen för distriktet
Himara i söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
