Note:
This work was first published in 1970, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vilken klass kunde leda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilken klass kunde leda?
Den 9 juli år 1915 talade Georgi Dimitrov på ett massmöte i Sofia.
Han rapporterade från den Andra Socialdemokratiska
Balkankonferensen. Den hade just hållits i Bukarest. Han talade om
förberedelsearbetet för att bilda socialdemokratiska partier i Turkiet,
Albanien och Montenegro på den internationella revolutionära
socialismens grund. Och han sade:
”Men konferensen i Bukarest tog också ställning i fråga om det
pågående kriget och Internationalens uppgifter. Enhälligt förklarade den
att Internationalen omedelbart måste återupprättas och att detta
endast är möjligt på en grundval av revolutionär socialism och proletär
internationalism. (Stormande bifall.)
Därför uttryckte Konferensen kravet att de Socialdemokratiska
partierna i de krigförande länderna omedelbart bryter den så kallade
borgfreden och återgår till en obönhörlig klasskamp. (Bifall.)
Konferensen sände de varmaste hälsningar till Rosa Luxemburg, till
Liebknecht, till alla som hållit fast vid den internationella
revolutionära socialismens principer; Konferensen framhöll att det var
tvingande nödvändigt att inleda en hänsynslös kamp mot opportunism,
so-cial-chauvinism och revisionistiska strömningar inom Internationalen.
(Storm av bifall.)”
Ingenstans utanför Ryssland var opportunismen inom
arbetarrörelsen så svag som på Balkan. Den revolutionära traditionen var
stark och levande. Proletariatet var fåtaligt men skolat och
medvetet. Dock lyckades det inte den revolutionära socialdemokratin på
Balkan att fullfölja den revolution som var objektivt möjlig och
historiskt nödvändig under slutskedet av första världskriget.
Överallt reste sig de förtrampade massorna, soldaterna
deserterade och vände vapnen mot de egna regimerna, de främmande
ockupationstrupperna var demoraliserade och i upplösning.
Den Demokratiska Federativa Balkanrepubliken var då ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:36:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jmalbansk/0114.html
