- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
289

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Båda magarna var närvarande — — och Petter!
Den snälla, rara Ruffen!
Det måste jag genast kyssa honom extra för!
Jag blef så kringklappad och lyckönskad, att jag
kände mig alldeles yr i hufvudet
Sofi var också inne och Adas barnjungfru och
gamla Lisa, som förärade mig ett par damasker, »mot
gikten», som väl skulle komma nu, och som hon
stickat själf.
Petter, stackare, hade blifvit så blek att själfva
öronen mistat färgen.
Jag tog mig af honom så mycket jag kunde i en
hast och lyckades få honom helt lycklig och
förtröstansfull igen.
Han hade med sig en stor fatost från modern, som
barnen blef så förtjusta i, att de inte ville höra talas
om några andra »godtor» sedan.
Framför min plats låg en riktig bråte med
presenter. Men innan jag satte mig, fick jag lof att ta
Ruffen en gång till i famn, och så hviskade jag:
»Tack för i dag trettio år se’n, vännen!
Minns du slädpartiet?»
Ruffen blef alldeles röd och hans stora
blåklints-ögon fick nästan lika mycket sol i sig som då. —
»Inga hemligheter», sa Beda muntert.
»Nej, föräldrarna vare sina barn underdåniga och
tage plats», sa Ada, som såg så ung och lycklig ut, att
det alldeles var förvånansvärd.
Om jag begriper, hur barnen så presis kunnat få
reda på allt som mest kunnat glädja mig, och inte
begriper jag, när de haft tid arbeta så stora presenter.
Ada hade till exempel broderat ett helt öfvertyg
till »fulingen», som väl kommer att bli så högfärdig
efter detta, att man knappt törs lägga sig på honom mer.
Beda en stor stolsmatta och, inte minst
förvånansvärdt, Maja inte mindre än tre de mest arbetsamma
brickdukar och det fast jag haft henne under ögonen
/fem/na i Joekmock. 1 (>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free