Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Barnen gitte inte komma dem till mötes! Snopna
som aldrig förr stego de ned på perrongen,
trasslande in sig i sina resgrejor och ohjälpligt tafatta
i sin besvikelse.
Då griper plötsligt fru Bourmaister sin man i
armen, nyper, viskar upphetsat:
Herre Gud! Fabian! Jase!
På några få stegs avstånd från makarna stod
J. A. C. Loewen. Utan tvivel han. Gestaltens
reslighet, det vågiga, blonda håret, det tvärstrukna
hårfästet och pannans höjd över de mörkblå
ögonen, den kraftiga näsan, den trotsiga munnen, den
trumpna, högdragna minen — J. A. C. Loewen!
Egendomligt nog sade sig varken bankiren eller fru
Cecilia, att denna uppenbarelse i kött och blod
kunde vara Jäses son. Vidskepelsen tog dem för
en halv minut. De tänkte: Jase dör just nu och
uppenbarar sig för oss i dödsögonblicket.
(Anmärkas må att kaptenen under våren haft svåra
hjärtattacker.) I själva verket var »uppenbarelsen»
någonting vida märkligare än så — det var icke
en man, som »gick igen», det var en handling, ett
beslut, en vilja.
Den uppenbarade Jase lyfte på hatten och
yttrade:
Jag antar att det är herrskapet Bourmaister?
Mitt namn är Kerrman.
Han tillade: Fröken Bourmaister har sänt mig.
Tyvärr måste man säga att makarna
Bourmaister vid detta märkliga tillfälle visade ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
