Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Åkerjordens gödsling. - A) Fullständiga gödslingsämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som efterhand afdunstar samt de flyktiga
beståndsdelar, som i alla händelser bortgå vid bredningen, i fall
gödseln förut tagit hetta. Bortgången af dessa flyktiga
ämnen kan icke förhindras, äfven då brunnen gödsel
strax efter bredningen nedplöjes; och det, som anses
bortgå från gödseln genom uttorkning, är ingenting annat
än dess vatten, hvilket såsom gödslingsämne är af ingen
betydelse. Hvad i öfrigt angår gödselns så mycket
befarade urlakning vid regnväder, så må erinras, att ej det
ringaste därvid bortgår, utan det, som därvid löses ur
gödseln, upptages af matjorden och finnes sedan i denna
tillgängligt för kommande skördar.
Att utbreda gödseln och låta densamma en längre tid ligga på
åkern, innan gödseln nedplöjes, är i det närmaste likartadt med att
fålla boskapen på det fält, som skall gödslas. Det är kändt att
fållning tillgår sålunda, att djuren – hornboskapen eller fåren – hållas
antingen natt och dag eller ock endast om nätterna på en viss
afstängd del af ett fält samt flyttas efter hand till närmaste delen af
samma fält, allteftersom den förra delen blifvit afbetad eller gödslad.
Vid fällningen faller så urinen som träcken på fältet inom fållan.
Denna blir därigenom gödslad, och att någon förlust af detta
gödslingssätt skulle uppstå, kan icke någonsin ifrågasättas. Urinen
upptages omedelbart af jorden; träcken, som aldrig härvid hopas i några
högar, kommer icke uti någon jäsning; dess lösa delar upptagas
liksom urinen af jorden, under det att en del af vattnet afdunstar;
– men häraf uppstår såsom förut angifvits, icke någon nämnvärd förlust,
ty med nästa nederbörd får gödseln åter lika mycket eller mer vatten,
och de förändringar hon under tiden genomgår bestå uti multning
och småningom skeende förvandling till mylla, sålunda en förändring
till just det, som af gödseln alltid bildas, då hon öfvergår till
växtnäring. Denna mylla genomgår sedan ytterligare sönderdelning samt
bildar därvid föreningar med jordens mineralbeståndsdelar, som på
detta sätt fortare blifva lösliga och tillgängliga för växterna; – och
alldeles på samma sätt förhåller det sig med den utbredda och å
åkern kvarlämnade stallgödseln. Hon multnar och sönderdelas till
mylla, och de ämnen, som under tiden lösas eller vid inträffande
nederbörd urtvättas, upptagas af matjorden, som, synnerligast då hon
håller lera eller kalk, har en stor förmåga att upptaga och kvarhålla
de ämnen, hvilka man förmodat kunna bortgå från gödseln, då denna
utan att nedplöjas kvarlämnas någon längre tid på fältet. Lera och
kalk saknas sällan i godartad åkerjord, och i samma mån som denna
tillika är rik på mylla ökas hennes förmåga att upptaga de flyktiga
ämnen, som vid gödselns sönderdelning förmodats bortgå; och den
fruktan man hyst att gödseln skulle förlora så väsentligen genom att
lämnas utbredd någon längre tid kvarliggande på fältet, innan hon
nedplöjes, har sålunda ingen grund för sig. Tvärtom har man, så väl
på åtskilliga ställen hos oss som på många orter i utlandet, rönt de
bästa verkningar af att först en längre tid efter bredningen nedplöja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
