Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Nyodlingar. - A) Allmänna grundsatser för nyodlingars verkställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om så icke är förhållandet, huruvida resurser finnas att
uppföra sådana.
6:o) Om odlingsföretaget, med alla åtföljande
kostnader, kan blifva lönande, och om erforderliga
penningemedel till arbetets fullständiga utförande kunna
disponeras.
Allt detta bör noga öfvervägas, ty ingenting är vid jordbruket
oklokare, än att utan noggrann beräkning företaga ett arbete eller
att påbörja det, som man ej är i stånd att fullborda, eller som kan
nödga företagets verkställare att eftersätta andra delar af
hushållningen, hvarigenom vållas förluster, som kunna öfverstiga och sluka
all den af företaget förmodade vinsten. Klokt beräknade och rätt
utförda åkerodlingar löna sig däremot alltid väl och kunna bidraga
att ansenligen föröka, ja att mångdubbla, afkastningen af en
jordegendom, hvarför ock de hemman, som hafva goda odlingslägenheter,
äga uti dem en skatt af stort värde för framtiden.
707. Första villkoret för all åkerodling är odlingsmarkens
lämplighet till åkerjord, därnäst möjligheten att kunna torrlägga densamma.
Är läget så beskaffadt, att fältet alldeles icke eller endast med allt för
stora kostnader kan torrläggas till minst 1,2 m. djup, så lämpar det sig
ej att odla till åker. Afloppsdiket bör hafva en lutning af minst l på
100. Är lutningen något starkare, så är detta en fördel, ty genom
en rask strömning af dikesvattnet hindras dikena att blifva
gräsbevuxna, hvaraf vattenloppet försvåras.
På djup kärr- och mossjord böra hufvuddikena upptagas ett eller
annat år före den egentliga odlingen af fältet, så att detsamma
hinner att sammansjunka eller, som man kallar det, »sätta sig», till dess
detsamma skall uppbackas eller plöjas samt vidare bearbetas. Å fast
odlingsmark sker dikningen dels samtidigt med, dels efter det öfriga
odlingsarbetet.
708. De fält, som i allmänhet icke löna sig att odla till åker,
äro: djupa hvitmossar (högmossar), som ej äro afdikningsbara, samt
å dålig alf belägen sandjord af den beskaffenhet, som kallas grus- eller
örjord och mojord. – För dessa senare sandjordarter hafva vi förut
redogjort, och återstår sålunda att här fästa uppmärksamheten på de
till åkerodling odugliga hvitmossarna. Dessa igenkännas lätt därpå,
att de till större djup bestå af frisk (icke ruttnad) hvitmossa, som
ofta bildar lager af flera meters mäktighet, under hvilka endast
finnes »röddye», hvartill hvitmossa omsider genom förruttnelse öfvergår.
Sådana mossar igenkännas af de små förkrympta tallar (martallar),
som jämte några få sumpväxter sparsamt förekomma på dem. Att
odla till åker kunna ej, utan stora kostnader, sådana mossar användas,
som till flera meters djup bestå af frisk och ännu lefvande (icke
ruttnad) och af vatten genomdränkt hvitmossa. Oftast hafva de
härjämte sådan belägenhet, att de icke kunna torrläggas. Om de kunna
af dikas, så kunna de användas till skogsodling, och genom vatten och
is kunna de dödas samt förvandlas till sidvallsängar; ja de kunna
äfven, efter det de blifvit afdikade, odlas till sädes- och gräsbärande
fält genom kalkning, sandkörning och gödsling; och är hvitmosslagret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
