Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ensam med brännvinet och hon blir ensam med
sitt allvar.
Karin går tyst omkring och sköter de
nödvändiga sysslorna. Hon rakar fram glödhögen på
hällen, stoppar trasor kring spjället, som inte
sluter till ordentligt, sätter sig sedan långt bort
på sängkanten hos pojkarna. Hennes blick irrar
omkring, skygg och missbelåten. Hon suckar ett
tag och tittar i barnens kläder, om där är ohyra.
Det är i så fall ingenting märkvärdigt. Ohyra
finns det i nästan alla stugorna på Malmen.
Ingen tar den saken högtidligt. Det hör till
fattigdomen där. Det kan väl vara, säger gummorna,
att tvål och såpa inte kostar så mycket. Men det
skall vara tid också; sådant förstår inte bättre
folk. Nej, "bättre folk" förstår inte mycket om
de fattiga.
Töre gaskar upp sig och sjunger mellan
suparna: Kämpen Grimborg, I låga ryttartorpet.
Men rösten blir tom och sprucken. Han höjer
den till en monolog, en högtidlig predikan för
sig själv, en snyftande vädjan till makterna, en
välsignelse över fäderna som ligger på
kyrkogårdens fattighörn. Han talar om pojkarna, vad
de kunde blivit, om de fått skola. Om han inte
varit så fattig. Och blivit sittande så här. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
