Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Själv tycker hon att hon är en mycket olycklig
människa. Det tröstar henne att framställa sig
så. Fast riktigt rätt har hon knappast. När
hennes barnslighet och självglömska bryter fram,
blir hon så ung och levande. Inne i henne finns
det något oberört och oåtkomligt, som — när
det är roligt — sprider en brunvarm glans från
ögonen, över ansiktet. Det är något som strålar
kring henne då. Och i dessa stunder, som
kommer igen — oupphörligt, som solskenet — är
hennes lycka. För Ivar betyder dessa stunder
tryggheten och tilliten i livet. Den enda, den
enda som finns. Nästan den enda.
Töre är en drömmare, en ensam människa.
Drömmardraget hos honom förstår ingen och
hans humor är det bara få som förstår. Och ju
mer oförstådd den är, ju mer slår den över i det
vildsinta och råa. Så har det också varit hos
fäderna. Ibland vill han ställa allt på huvudet,
förstöra och göra illa. Annars är han ömtålig,
förnämt artig och finkänslig. Nu har han
tacklat av med åren, inringats i fattigdomen och
föraktet. Men alltjämt älskar han det sagolika.
Fast han är en dagdrömmare, som ofta låter
blicken glida förbi det närliggande, är han
därför inte oföretagsam. Frånsett en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
