Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
hans bruna ögon — han vet så väl var han har
dem, var han skall finna dem.
Så när det blir vår, går han rätt dit; han letar
och petar i det kalla lövet. Å nej, så var de inte
färdiga i dag, men de finns där. Varje
blåsipp-stånd är som ett bo, där det ligger fullt med
små ludna huvuden; lustigt är varje sådant bo,
men det är knappt några skaft på huvudena än.
Det dröjer, det blir rusk och slask. Men när det
gått en vecka eller mer, då är där blommor och
ned mot dikena har det kommit upp några små
rödaktiga liv. Det är "vitvirrorna", som också
börjar komma.
Han springer i vild glädje in med de första
blommorna. Det lyser kring honom av detta blå,
som har kommit upp under grenarna nere i den
risiga backen. Å, vad de är fina dessa
blommor, ingenting finns som är så fint. Långhårig,
svart och klumpig springer han snubblande och
yr in med blommorna. Ingen skulle kanske sökt
blåvirrorna om inte han. Så står de och lyser så
rent inne i stugan i det vita vårljuset som —
liksom i en slags sträng ömhet — faller över allt
det lumpiga och rökiga. De står i en sprucken
kaffekopp och gör högtid och helg i rummet. Det
luktar av vårhimmel, upptinad lövmull och is-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
