Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Modern talar ibland om, att det vore bäst om
hon finge dö. Det är hemska stunder. Men han
märker nog, att hon inte menar det riktigt
allvarligt, utan att hon ändå på något sätt tycker
om att säga så. Han fattar mer och mer, att ingen
menar det stora och viktiga riktigt allvarligt.
Fast man kan inte veta säkert.
Själv börjar han ta upp den där tanken och
kela med den. När han har det riktigt svårt
och tycker särskilt synd om sig, ser han sig själv
— den stackars gossen — ligga alldeles död och
blek. Nu gråter föräldrarna över honom och
tänker på, att de inte var så värst snälla då och
då. De har sorg och bestyr och det skall bli
begravning. Nu går Bertil ut, tyst och snopen,
och skäms över sig själv. Nu har han ingen att
klå, ingen att driva till lögn och tjuveri. Utan
bara en misshandlad liten broder, som ligger
alldeles död och inte kan leva upp mer. Kanske
går Bertil ut och gråter, gråter och darrar, och
lovar sig själv att bli snällare efter detta.
Tänker på sin lille bror som måste dö, för att han
skulle bli så rysligt snäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
