Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
gud. Hej, där var det — pang! — och där —
svärdet i dom — dorn rackarna, ja! Och nu så
— ner i diket — en krigslist förstås. Och nu,
Herre Gud — slåss, slåss, slåss! För
fäderneslandet, för den rena evangeliska läran. Han
vinner, vinner, vinner.
Och sen är det inte roligt längre och han slutar
med att vara Karl den tolfte. Han kan ju vara
den han är, den fattige, okände gossen Ivar
Toresson från Malmen, fast han kanske hellre ville
heta Baltzar Napoleon eller något i den vägen.
Riket är fortfarande i fara, främmande
förtryckare har satt sig fast i vårt fria land. Rikets
stormän har avrättats på torget i Karlskrona eller
sitter slagna i kedjor i förskräckliga källarhålor.
Och någon frälsning finns inte att få, om inte
en fattig pojke stiger fram och vågar sitt liv
för landets frihet. Då känner han kallelsen, vet
att det är han som skall. Någon annan kan det
inte vara. Bertil är det inte, han kommer sig
inte för. Och de andra, det är så att man kan
skratta — Oskar och Albert och Viktor och
sådana. Och inte är det någon herrskapspojke, för
det skall vara en fattig, en särskilt fattig en.
Alltså står han nu bittida upp — innan någon
är vaken — går in till staden iklädd sina trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
