Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
(— han använder däremot namnet Jesus så ofta
han kan i ett slags övermod, som gällde det att
skryta över en ny fin bekantskap), de blir
ut-skällda och hånade, men ingen världens glädje
går upp mot detta, att få lida för Jesus. Hur
härligt var det inte att få bekänna sina synder,
att böja sig vid botbänken och få förlåtelse. Man
var ju i största nöd, man hade ju syndat så
förskräckligt, säger han, sjuttonåringen, "ända sen
jag var liten, ska jag säja mor". Men så
sköljdes ju allt bort i Jesu blod, så underbart. Ja
men, så var det då. Och jo, han hade syndat
mycket redan som barn, förfärligt och
fasansfullt, mycket som inte mor vet. Och modern ser
lite bestört på honom, som om hon hade svårt
att tro det riktigt eller trodde att han stod där
och skröt lite. — Ja, se barn, Åke lille, de har
ju sina odygder. — Och så tillägger hon, att
hon nu är så glad, så rysligt glad för att det
gått så för Åke. Men i själva verket ser hon
inte glad ut, utan som hon hade en ängslan inne
i sig. Så blir de, när de talar om Jesus och
vilket ljuvligt budskap detta är: Jesus och
förlåtelsen.
För Ivar ter sig frälsningsscenen så, att Åke
ligger på en lång bänk och blir översköljd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
