Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Nu står han i solskenet, som strilar ner genom
de blommande körsbärsträden, och det känns
tungt i honom. Men det lättar upp snart. Solen
dallrar så vackert över löven här och där. Vad
det är fint, det som är vackert! Vad gräset är
vackert och de gula stora maskrosorna. Här
är det "gökamat" och där är det jungfrulin, det
heter "blått silke" och "rött silke". Det är fint,
fint. Gud skapade alltihop en gång — att han
kunde göra körsbärsblommor, Gud. Han har väl
så stora fingrar, men han kan väl göra om sig
hur han vill. Han skar till maskrosbladen med
sin silverkniv, han gjorde silverpilarnas blad
vitulliga på nedsidan. Detta var verkligen en gång.
Gud hade nog roligt då, han satte ihop allting
som när man leker.
Det var inget ledsamt då. Det var innan Jesus
kom. Ja, det var långt innan. För det var ju
ormen som gjorde, att människorna blev så som
de var. Ormen blev den onde, eller var det
inte en fallen ängel. De säger olika.
Ibland har han också sina stunder, då han
tycker att Gud kallar honom och fyller upp
honom. Det kan vara vid tillfällen, när han haft
det särskilt tråkigt och inte vetat någon råd. Inte
medan det värsta varat, utan sedan, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
