Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ville inte lyckas, lärarinnan tycktes inte märka,
hur han satt där laddad av kunskaper. Det var
de förmögna och välklädda bondbarnen,
särskilt flickorna, som sköts fram, även om
de-kun-de mindre. Skolan var inte det han föreställde
sig, den var nästan bara ett "måste", något som
var tvunget att vara. Det enda som inträffade
för honom var att han fick en örfil en gång.
Pojken som satt framför lade handen över hans
bänk och Ivar petade till den med sin griffel.
Lärarinnan kom ner, örfilarna smällde.
Hennes hand var smidig och mjuk, örfilen smet efter
kinden på ett annat sätt än han var van. Han
kände sig inte upprörd, knappast skamsen, bara
överrumplad. Syndarna log en aning och lutade
sig ner över griffeltavlorna.
Den ena dagen var annars lik den andra från
andakten på morgonen till eftermiddagens
upprop och bön. Där emellan låg middagsrasten
inledd med den vanliga bönen:
Gud med en nödtorftig spis
du oss styrker här i livet,
låt oss njuta vad du givet
måttligt och ditt namn till pris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
