Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
made fram så mycket ont han kunde, tills det
var tillräckligt. Bertil fick gå ensam. Det var
skönt.
Ibland var han också riktigt sjuk och fick bli
hemma. Dagen efter, vid uppropet, fick han
redogöra för hur det varit. Gustaf Ivar Toresson,
hette det högtidligt. Var var du i går?
Jo, han skulle be om lov, för att han var sjuk,
för att han hade ont i magen i går. — Ja, det
lovet kunde ju inte nekas. Han måste ju få det.
Men du skall skicka bud nästa gång du har ont
i magen, sade lärarinnan.
Snart slutade lärarinnan Asta platsen och gifte
sig. Det kom en ny lärarinna, som också snart
flyttade, och ytterligare en eller ett par. Två av
dem hette Hilda och den ena hade en obehagligt
skrikig röst. Men ingen av dem sade något att
minnas.
Sommarlovet var en befrielse, när det kom.
Det var ljuvliga tider, sommarens ensamhetstid.
För det mesta var han visserligen upptagen av
Bertil som vanligt och dessutom var det en hel
del arbete han kunde sättas till. Beteskon skulle
vallas och potatisen skulle rensas och kupas två
gånger om. Men det gavs ändå många stunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
