Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
’bevara dem på Malmen, men inte korna hos
Anders Olsson.
Tidvis är det ont om maten, så att Ivar aldrig
kan känna sig mätt. Karin äter nästan ingenting
och hon tors inte ge Ivar sista brödskivan. Far
och Bertil måste ha, när de kommer hem. Han
går ute i markerna och undrar, om det inte finns
något av det som växer, som duger att äta. Det
finns kanske något som är riktigt bra att äta, men
som inte människorna ännu kommit på. Om han
hittade något som vore bra, gjorde han ju en
välgärning för fattigt folk. En gulblommig växt,
som han ser mycket, börjar han fundera på. Det
är videörten, han tycker stjälkarna ser bra
saftiga och feta ut. Han tar sig till att gå och tugga
på dem, när han är hungrig. De är inte dumma
alls. Borde han inte skriva till kungen och tala
om det? Men bättre är det ju när slånbären
blir mogna. Man kan steka dem i en panna eller
bara hålla en bärrik gren i elden. Det vattnas i
munnen; det är fattigmat som duger. Det bättrar
upp potatisen och krösenmoset.
Ivar finner alltjämt ingen kamrat, som han
tycker om. Dumma, fula och halvvilda sticker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
