Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
skåda, tycker Ivar. De flesta kommer vägen
längre uppifrån, från Övraboda och Hagåkra.
Det är Per Mattson, som kallas Ruff. Och det är
Klas Mård, som alltid är snorig och alltid
grinar med sina små variga grisögon. Men den
störste och mest skräckinjagande kallas vid
efternamn: Zätterlund. Han har långa dinglande
armar och händer som tjocka, flata rovor.
Bertil Toresson, som också hör till de ledande är
spensligare och lite yngre, har inte slutat
"mellanskolan" än. Men han är ju kvickare både i
kropp och huvud.
På morgnarna när Toressons och
Helig-Kri-stinas pojkar sticker ut på landsvägen brukar
flocken från de övre byarna stöta till. Det hörs
ett tjut uppöver backarna: Hoi och hej — stanna
Bertiljävel, så vi får sällskap! Här kommer nu
grabbarna med matäskorna dinglande i nävarna
och flottiga katekeser i fickorna. Hoj för satan,
vad vi är tidigt ute i dag!
Om en timme skall de sitta hos den
självbelåtne och illfundige Ohlzén eller hos den intet
ont anande lärarinnan Ellida och förhöras om tio
Guds bud och helgelsen. Mer eller mindre slött
skall de spela sina påtvingade roller, en och
annan, som Bertil, skall till och med förefalla gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
