Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130.
av flickans tystnad begår hon den dumheten att
upprepa frågan: Vad har han sagt? Det blir en
förfärligt pinande tystnad; flickan snyftar —
hennes gråt är som en klagande bäck i ett öde
landskap. Jag kan inte säja det, hackar hon fram.
Lärarinnan har kanske insett sitt missgrepp
men tycker att hon måste fortsätta: Du ska
säja det, vad har Allan sagt? Men hon tiger
och snyftar. Hon ångrar sig bittert och vet sig
ingen råd. Lärarinnan frågar om det var andra
som hörde det, men ingen svarar. Till slut får
hon flickan att svara — ett enda ord, ett löjligt
rått ord, som blir ännu löjligare och dummare
i den gnällande flickans mun. Ingen törs skratta,
hela avdelningen sitter som om åskan slagit ner.
Var det fler som hörde det? frågar lärarinnan
rodnande av raseri och förargelse. Ja, nu
kommer ett par händer upp, saken är klar. Pojken
kastas upp på bänken och får förfärligt med
stryk. Flämtande, nästan gråtande, vänder sig
lärarinnan till flickan, som om hon ville be
henne och hela skolan om ursäkt — hon säger
helt ologiskt: Aina, du skulle inte ha sagt
det... jag kunde inte tänka mej... det var
det värsta jag hört...
De flesta sitter ännu skräckslagna. En och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
