Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151.
Viss vass, viss vass, säger Töre. Jag ger
mej fan på att denna kaninen hade en odödlig
själ, vasserra. En syndfri själ såsom en vit ull.
Gå och gräv en grav, pojk, säger han åt Bertil.
Bertil grinar och gräver en grop nedom
källaren. Sedan lägger de kaninen omsorgsfullt i
en låda med gräs och blommor och spikar till.
Åke ställer sig med en gammal plåtburk uppe
på källartaket och när han börjar klämta från
sitt torn, sätter sig Töre och Bertil i rörelse med
lådan. Det går sakta och högtidligt.
Ivar känner sig halvt road och halvt olustig.
Han springer av och an mellan modern och Åke.
Modern säger: Usch och Gud hjälpe dom,
oläckingarna — och far har inget vett. Och gå
inte ut till dem, du. Men Åke är så lustig, där
han står uppe på taket och leker ringare.
Och när de hunnit ner till gropen, håller Töre
ett tal, som skall vara gäcksamt men blir
sentimentalt. Han prisar den döde kaninen, som bara
var ett djur, men ingenting ont hade gjort och var
så vit och fin. Som "i det stilla gick ner du
lilla". Därefter jordfäster han djuret alldeles
som det skall vara: Av jord är du kommen —
till jord skall du åter varda — Jesus Kristus skall
uppväcka dig på den yttersta dagen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
