Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161.
tycker det är förfärligt delta, han ber henne låta
bli, vill ha henne att förstå, att hon inte behöver.
Men ju svårare hon har att röra sig, ju envisare
blir hon, ju mer tror hon, att hon måste. Hon
skall inte ligga. Hon skall klara det. Måste,
måste, måste! Jag måste upp och se till, säger
hon om det kommer någon, fast pojken gör ju så
gott han kan. Så har jag det! Jag måste krypa
på knän och armbågar. Hennes blick blir hård
och oresonlig, samtidigt som hon höljer in sig i
självmedlidande.
Töre kommer och går — tyst och sluten. Hans
skämtlynne sinar bort helt och hållet. Äntligen
när hon redan är lite bätlre, låter han Sven
Nilsson köra hustrun in till doktorn. Han ordinerar
henne mat, fin mat, herrskapsmat. Och så får
hon ett par kryckor att linka omkring på.
I skolan säges så mycket — om det som vi
självklart måste vara och verka som döpta,
kristna människor. Så mycket underligt läres som
sant och ingen varken tvivlar eller tror riktigt;
man hör det, man svarar, det går förbi.
Gud skapade världen fullkomlig, den
fullkomliga människan föll genom att äta ett äpple,
11—Barndomstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
