Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171.
tro. Ingen av grannarna skulle känna det svårt
att flytta från sitt, om de kunde tänka på att få
det bättre. Men Toresson kan inte ... Han har
sina rötter här. Och han har sina drömmar och
sitt sjuka samvete, som han inte törs flytta ifrån.
När han hör det käxas om flyttningen tiger
han för det mesta. Någon gång biter han ifrån
sig. Det finns varken guld eller gröna skogar att
hämta i stån. Numera skämtar han aldrig eller
raljerar. Han är på nedgång; han känner det.
Han är maktlös, men han vill vara i fred. När
han går till arbetet ser han blek ut och
grimaserar, som om han hade svåra plågor att bemästra.
Men han säger ingenting.
Så plötsligt en gång när Åke är hemma och de
sitter med var sin sup på bordet, lättar han upp
och börjar höra sig för om stån, om hyror och
arbete och sådant. Och när han tagit tredje
supen kommer det helt överraskande: Jag ger fan
i det här. Här är ingenting att gå om. Jag
flyttar in i höst, om det går. Jag vet dom som köper
stugan. Och jag är inte äldre, än att jag klarar
mej var som helst.
Ja, sannerligen — säger Åke. Det gör far
rätt i. Vi ska ställa om det alltihop. — Ja
sannerligen, säger också Karin, så du säjer de nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
