Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189.
Hon har svårt att hitta och svårt att inrätta sig
efter nya förhållanden och möjligheter. Sönerna
ger henne alla möjliga råd, men de är inte
mycket att göra av. Hon har fått höra, att koks är
så bra att elda med, för veden är ju så dyr här
i stån. Men hon får inte koksen att brinna. Hon
tänder med stickor och papper och lägger kolet
omkring och tror i sin okunnighet, att det skall
ta fart och brinna. Men nej, det går inte. Hon
ligger framför spisen och blåser, hon bannar och
gråter, men det är lika omöjligt.
Det är alldeles hopplöst för henne att få sina
råpannkakor stekta. Smeten står där och
svartnar. Det är annars den billigaste mat hon kan
hitta på: potatis, en nypa mjöl och lite
konst-ister eller gamla fläsksvålar att steka i — men
nej, spisen blir inte varm ens. Och det måste
värme till för att steka råpannkakor. Hon
åkallar Gud i himmelen, hon tuggar svordomar
mellan tänderna — som hon sedan ångrar — hon
river ut den knottriga koksen och börjar på nytt,
men det är förgjort. Hon får hälla hela
smeten i en form och med hjälp av papper får hon
till slut spisen så varm att den reviga massan
stelnar till en ätbar kaka. Men koks köper hon
inte mer; i stället försöker hon med briketter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
