Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195.
Är han inte del kan han inte känna riktigt, han
blir insnörd, våldtagen. Och han får vissa löjliga
enstöringsmanér — i sin gång, i sin blandning
av iver och tafatthet, i sitt sätt att hälsa och tala.
Folk ler lite åt honom eller skrattar. Och han
känner det och viker ännu mer in i sig själv.
En gång säger modern förebrående till
honom, att frun i mjölkbutiken undrat om den
pojken är "riktig". Det tar honom, han sätter sig
till motvärn. Han minns alt en annan käring
sagt något liknande en gång, när han var liten.
Nu biter han ifrån sig: Vad sjutton... Är inte
jag lika riktig som såna ...
Han känner plötsligt hur han växer, att han,
elvaåringen, är för mer än de andra, "vanliga",
mycket för mer. Men modern hutar till honom:
Vad pratar du, pojk, om gammalt folk? Men
bär dej riktigt åt annars... Och vem tror du,
du är? Och Bertil rycker på axlarna och fnyser:
nej, du är inte riktig, pojk, säger han.
Bertil och han är nästan aldrig ute i sällskap.
Bertil vill vara karlaktig och söker sällskap med
större pojkar; Ivar är för liten och "bonnig".
Och Ivar är å sin sida glad åt att få gå själv.
Han vill gå och se och tänka. Eller också vill
han hoppa fram genom gatorna, som han ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
