Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265.
skulle förstå det minsta av detta eller våga tänka
en vettig tanke? Han vet ingen. Han känner
dem så väl. De skulle tycka som vanligt, att han
inte var riktig.
Nej, kanske det funnes några ändå ...
Stenhuggarna kunde han nog gå till. Och kanske till
statarna på de stora gårdarna i Vårdala,
grannsocknen söder ut. Dem kunde han kanske tala
med. För dem kanske det inte vore alldeles nytt
heller.
. Det är de unga, de som växer upp, man måste
räkna med. Det är de som skall upplysas. De
gamla är inte lönt med.
Nere vid Åby möter han Klas Mård, som
tjänar dräng i Flyeryd och som kör mjölken. Han
sitter på lasset och äter kakor ur en påse.
Hej, du faen, stanna! skriker han. Var ska
du hän? Åt Vårdala, de va faen. I natt skulle
du valt mä. På slinnern me Ola Persas pigor . . .
fy faen .. . men den lilla skrek som satan...
Ivar fortsätter. Ute över gärdena mot Vårdala
står hundratals lärkor och sjunger över fälten.
Ivar måste stanna och lyssna, han står där en
lång stund. Lärkorna störtar ner och stiger igen;
de stiger liksom upp ur hans eget bröst och upp
mot vårsolen. Det är en vacker dag. Träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
