Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Kaliforma-»Sommarnöje.» En Sierra-hjälte. Bland jätteträden. Hos fåraherdar och jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rök uppstiga mellan träden. Kommen närmare upptäcker
jag äfven uppslagna tält samt folk och hästar. Jag styrer
dit och finner några af de många familjer från olika delar
af Kalifornien, som under den hetaste tiden af sommaren
»tälta» bland bergen, hvilka här slagit sig ned i en romantisk
och skuggrik trakt nära »Big tree Station». Med äkta
kalifornisk gästfrihet inbjödo de mig att stanna i deras läger
öfver natten, hvilket både Job och undertecknad med glädje
gjorde. Jag inbjöds äfven till kvällsvarden, bestående af
färskt råddjurskött samt getmjölk, bröd och smör. Sällan
har en måltid smakat så väl som denna efter en ridt af
60 mil sedan kl. B på morgonen.
Efter måltiden bjödos vi på en extra underhållning.
Det var redan mörkt. Stjernoma hängde ned så glänsande
och stora från den molnfria, mörka och djupa himlen.
Stockelden i midten af lägret kastar sitt sken bland de
väldiga furorna. »Hallo, Jim! Kom och sitt ned!» Med
denna helsning välkomnades kvällens hjälte. Jim var en
äkta »frontiersman», klädd i bockskins-drägt med ludna
kanter och bräm, glittrande i eldskenet af allehanda vapen
med ett bredt grannlåtsprydd bälte om lifvet samt starkt bygd
med långt och styft skägg. Hans anletsdrag uttryckte en
blandning af djuriskhet, list och humor. Det djuriska var
dock öfvervägande. Det vilda frontierlifvet hade ej
»förädlat» denne gamle syndare på det sätt som beskrifves
af romanförfattare, hvilka på långt afstånd fantisera öfver
personer och förhållanden, som de ej känna. Intim beröring
med indianen och naturen synes ej förädla den hvite, utom
i dikten; den är snarare egnad att draga honom tillbaks
till barbarism. Den sålunda förvildade hvite skiljer sig från
den röde vilden deri, att den förre är mycket mera djefvulsk.
Han introduceras för mig såsom »Jim Einney, den store
indiankrigaren och björnjägaren». Sin kännedom om mitt
fosterland visade han genom följande anmärkning: »Jag
har ej varit i östra Staterna på fyrtio år och har glömt
hvar Sweden är.» Jag skakade hand med honom och satte
mig midt emot honom på behörigt afstånd för att slippa
inandas alkohol-ångorna, som uppstego ur hans hals. Han
talade ständigt om sig sjelf och sina bragder i samband
med indianer och björnar, hvilka han sammanstälde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
