Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30. Jesu Kristi kärlek till syndare. 347
vårdslöshet, tjuvaktighet eller list; och så gives det ju tyvärr
mången sjunken människa, som redan från spädaste åren,
eller utan att själv hava märkt det, genom föräldrars,
lärares och vårdares försumlighet och dålighet, genom listiga
och ondskefulla förförare blivit till kropp och själ förgiftad,
neddragen och begraven i världens smuts och stoft, i laster
och skam. Vem förbarmar sig väl på rätt sätt över dessa
förlorade, så att godhet och allvar, stränghet och undseende
ånyo samverka till att rädda själen? Vern lyser med
sanningens ljus ned i bottnen av detta mörka syndaliv? Vern
genomsopar ännu dessa lastens smygvrår? Vern letar
sorgfälligt fram vad av guld ännu finnes där, vad av sanning
och Bain vete ännu är kvar i en själ under all förhärjelse?
Vein utfinner väl, varest och huru Guds nedtrampade och
söndertrampade avbild ännu här skall kunna upprättas, den
förkvävda goda säden skall kunna uppväckas, en ännu
rykande veke åter antändas? Detta allt gör Jesus, Kristus
och Herren, i sin syndarekärlek! Han gör det med en
sorgfällighet, ihärdighet och flit, för vilken från oss, män,
alldeles icke någon liknelse mer står att taga, utan blott från
en kvinna, och även detta blott då, när nöden driver henne
till sökande: såsom en fattig kvinna söker, vilken av sina
få penningar har förlorat en, så går den rikaste Herre, som
intet behöver, av idel barmhärtighet efter en i världens smuts
och orenlighet förlorad själ — om hon tilläventyrs ännu vill
låta sig finnas, upptagas och renas, för att åter samlas till
den ädla guds-skatten.
Nu väl, mina vänner, så handlar Guds Son, i vilken det
eviga livet är, med oss syndiga människor, med var och en,
efter som han det behöver, även med den längst bortkomne
och argaste — huru hava då vi människor handlat och huru
handla vi, från den förste till den siste, var i sin del, emot
honom? Den som av detta icke bevekes, drages och vinnes,
av vad skall han vinnas? Vilken ursäkt står ännu åter för
den av oss, som ändock går förlorad? Vilken vilsekommen
eller förförd, till vilken evangelium om syndares Frälsare
ännu framtränger, har rätt att tänka: "Med mig kan ej mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
