Låt med mig din tanke gå
Till det rum, där Han ses stå.
Där ibland de lärdas skara
Man hör Jesus fråga, svara.
Första gång förbundets folk.
Har som gäst Guds egen tolk.

Tempelfriden, sannings makt
Sig på gossens sinn’ så lagt,
Att han jord och himmel glömmer.
Ordet djupt i hjärtat gömmer.
Far och mor, som hemåt gå,
Fåfängt gossen leta få.

Åter till Jerusalem
Ila de. Där möter dem
Synen av en söndagsskola
Med ett Underbarn, det stora,
På vars visdom alla lyss
Mästare, rabbiner tyst.

»Ack, om jag ock varit där»,
Säger du »med Jesus kär.
»Om jag sett Hans anlet klara
Och fått i Hans närhet vara!
Om jag honom haft till vän,
Som mig täljt om himmelen!»

Lilla barn var vid gott mod:
I din söndagsskola god
Är Han hos dig, – Han dig älskar.
Från allt ont din själ han frälsar.
Han i skolan varje gång
Hör dig i din bön och sång.

Tror du det, fast du ej ser,
Hult och varmt Han mot dig ler.
Kom ihåg, hur Han oss säger,
Tungt och säkert Hans ord väger:
»Ting, som syns är ändliga,
Som ej synas – eviga».

Skolka därför icke bort
Högtidsdan så skön, så kort!
Glatt till söndagsskolan vandra!
Samla dit ock många andra!
Lärarna och barnen där
Själv välsignar Herren kär.