- Project Runeberg -  Med Kaaparen till Afrika /
96

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mossel Bay 9. 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi åto lunch på Park Hôtel och dröjde där tills
vi fingo underrättelse att bogserbåten var färdig att
föra oss ut till Seal Island. Omkring den lilla klippön
som var alldeles svart av djur gick hög dyning och
brotten skummade. Vid vårt annalkande gingo en del
sjölejon i sjön, men visade ingen rädsla för oss. Några
hundra tycktes tvärtom fattas av en vild glädje över
vårt besök. Då vi gått runt ön och styrde ut till havs
följdes vi länge av en mängd som likt delfiner gjorde
lustiga hopp över vattnet. Av vår rorgängare fick jag
veta att ett sjölejon på 24 timmar äter sin egen vikt,
varför det inte är att undra på att Mossel Bayborna
äro förbannade. Det blir inte mycket fisk över åt dem.
Men det finns också mycket haj. En norsk norrman
försökte en gång med bakkefiske i bukten. Han hade
5,000 krok ute och fick 4,000 fiskhuvuden, 50 fiskar
och 200 småhajar. Hajen åt upp fisken och det norska
fisket bar sig inte. Men kormoranerna äro ännu värre
fiskätare än både sjölejon och hajar. De äta sin egen
vikt en gång i kvarten — — —

Jag frågade rorgängaren, hur han kunde veta detta.

Han svarade icke på denna måhända närgångna
fråga, men mätte mig med blicken från huvud till fot
med en så fulländad överlägsenhet att jag kände mig
platt som en flundra. Jag teg ögonblickligen — och
sen sade jag inte ett ord förrän vi kommit i land, där
jag för att dölja min förlägenhet plockade två
blommor, en från en aloë och en från en protea för att
måla av dem ombord på Kaaparen. Men där gjorde de
sig inte. De verkade ledsamma, dammiga och på något
sätt malätna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaaparen/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free