Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - East London 12. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
East London 12. 5.
I morse kom uppasserskan in i min hytt med en
vacker piska av flodhästhud »från tacksamma
slavhandlare», en present av kaptenen. Ty det är min
födelsedag. Jag slog upp The South and East African Year
Book and Guide for 1936 och läste att stan har 28,000
vita och 25,000 av annan färg — natives and
coloured.
Julius Stade, Hugo Lindberg och jag gå i land en
stund medan kaptenen i sin kajuta jobbar med
tull- och hamnmyndigheter. Jag hade redan i Mossel Bay
förvånat mig över huvudgatans ansenliga bredd och
fick nu veta orsaken. Den byggdes ursprungligen för
trafik med oxvagnar. Och en vagn förspänd med 18
par oxar måste bekvämt kunna vända på the Main
Street. Denna bredd passade sedermera utmärkt när
biltrafiken började.
Vi mötte en verklig busbil, en ruin, som tycktes
vilja falla i spillror varje ögonblick. Den fördes av en
trasig neger och var full av trasiga negresser och
trasiga ungar. Modern fattigdom!
Men Stade försäkrade att negrerna visst inte voro
fattiga då de ägde bil. Om söndagarna gingo deras
fruar i kyrkan och kråmade sig i sidenklänningar. Vi
kommo till ett negerkvarter av bara ettrumshus. Barn
dansade i solen. En tjusig negerpojke spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
