- Project Runeberg -  Med Kaaparen till Afrika /
172

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi himmelsfärdsdag 21. 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mitt sällskap har kommit överens om att i natt ta
in på Johannesburgs förnämsta härbärge, Carlton
Hotel,
grundlagt av Ivar Kreuger, som hann bygga de
två första våningarna, innan han gjorde konkurs —
påstås det. Sedan har det blivit tre våningar högre
och lär nu motsvara alla rimliga fordringar på den
allra modernaste komfort. God näsa hade vår store
nationalskurk i alla händelser. Han förstod, var hans
hotell skulle byggas och hur det skulle planeras.

Chris har lovat ägna förmiddagen åt oss. Han vill
ge oss en liten om ock ytlig föreställning om
begreppet Johannesburg. Kanske är det världens
viktigaste stad just nu — så länge guldet är värdemätare i
fråga om rikedom, lycka, olycka, grymhet, mat, kläder
och allt mänskligt på jorden. Därför vill han föra oss
omkring på gruvområdena. Jag vägrar absolut att gå
ned i någon gruva, även om jag kunde skaffa mig
tillstånd med hjälp av mina papper — har man sett
ett par moderna gruvor, förstår man på ett ungefär
hur alla de andra äro konstruerade. Och gruvor äro
icke sköna — de äro symboler av helvetet på — eller
under jorden. Man kan inte äta guld eller diamanter,
man kan knappast kläda sig med dem, men man kan
köpa bilar och flygmaskiner och vin och prydnader åt
kvinnorna, som härska, för guld och diamanter. Ännu
så länge!

Och man går inte ner själv och hämtar detta guld
och dessa diamanter utan man skickar, tvingar ner
sina fattiga bröder att gräva och hacka och svettas,
fylla sina lungor med dunster som man inte själv vill
inandas.

Å — när jag tänker på den mänskliga dumhetens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaaparen/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free