Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi himmelsfärdsdag 21. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag frågade om han gillade maten. Hans blodsprängda
ögon lyste upp, då han sade:
— Of course I do. Get curry three times week.
Man må inte tro att gruvarbetarnas mat serveras på
vita dukar av sköna uppasserskor. Aldrig har jag förr
sett en så mekanisk utfodring. Vanliga bleckhandfat
användas i stället för tallrikar och portionerna äro
sagolikt stora. Men maten är tydligen förstklassig
som föda betraktad. Vi fingo se kolossala förråd av
kål, morötter, pumpor, lök, potatis, majs, bönor och
maskiner som tuggade sönder allt detta innan det
ångkokades. Chefen i en slaktarbod visade oss sitt
dagsförråd av kött, 5,500 pounds.
Matserveringen gick som smord — det var helt
enkelt imposant att se hur blixtsnabbt både de
serverande och de serverade skötte sina handgrepp — det
hela verkade en väl oljad maskin och tillfälliga fel
reparerades ögonblickligen utan att takten stördes.
Ett hus innehöll kolossala reservoarer med vassla,
andra med sur mjölk, som negrerna älska, andra åter
med gröt.
Vi fingo besöka kaffrernas bryggeri — väldiga
reservoarer med jäsande kafferöl. Jag vågade inte smaka
på det trots Chris’ försäkran att det var gott — fast
det kanske gjorde sig bäst ute i naturen efter någon
stor kroppsansträngning.
Kvinnor finnas — naturligtvis. En gång för tjugu år
sedan utbröto oroligheter och saken ordnades. Tänk
er — 11,000 svarta vilda karlar utan kvinnor.
Explosion, Mont Pelée!!
Men vi ha bråttom ty vi ha lovat äta lunch med
ingenjör Johan Drakenberg, hans fru och dotter på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
