Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tisdag 2. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Göteborg måste ju båt passa alla som skulle i land
efter arbetstidens slut. Denna viktiga passning
anförtroddes åt mig som nybörjare. Emedan jag kunde
vricka fick jag fast nybörjare en krona extra i
månaden, det vill säga sexton kronor. Ordinarie
nybörjarhyran varierade mellan tolv och femton kronor. Alla
gingo i land i olika omgångar och kommo ombord en
och en, ibland fulla och bråkiga. De sista kommo
aldrig förrän framåt tresnåret på morgonkröken.
Av missriktad pliktkänsla vågade jag inte ens knyta
mig på min kista mellan prejningarna från land. Att
sedan arbeta hårt hela dagen på dålig och
otillräcklig kost var påfrestande för en yngling nyss från
hemmet och skolan tagen. Ändå växte och frodades
man.
Nio månader senare vid återkomsten till Göteborg
var man emellertid befaren jungman. Du har kanske
svårt att fatta, vilken svindlande höjd i yrket en dylik
benämning innebär för en nybörjare. Man kunde nu
begära tjugufem kronor i månadshyra. Vi voro
visserligen ännu ej avmönstrade och officiellt var jag
således nybörjare med sexton kronor mot Emils och
Joels tjugufem per månad. Men de facto var jag
befaren och någon nattlig båttjänst åtog jag mig ej
mera. Den fick gå törn om törn med de övriga
jungmännen. Jag var dessutom stor och stark — en viktig
omständighet.
Det var dagen före avmönstringen. Vi lågo förtöjda
i älven vid Västra pålvirket, där isbrytarna ligga.
Med inställsamt vänliga röster frågade plötsligt
Emil och Joel om jag skulle i land själv på kvällen.
Jag hade inte bestämt mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
