Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en uråldrig roddteknik, de äro bildsköna gudar med
varje muskel i ordning, de äro levande ornamenter
modellerade av gudar. Deras vila är hög, gudomlig ro.
Å! De simmande negrerna med vita fotsulor, vita
tänder, grymma ögonvitor och oemotståndliga
leenden! Grace, metron, den högsta grad av liv och
skönhet.
Nu måste vi i land med timmermannen. Hellen,
Hugo och jag sitta snart efter den korta luftfärden i
korg i bekväma stolar i surfbåten och ha installerat
timmermannen i en dylik. Det är inte mycket bevänt
med Colonian just nu. Hans ögon tycks inte se något
och då jag tar honom om ryggen och frågar, hur han
har det, ler han matt. Han vill inte en gång röka och
då är det illa beställt.
De första årtagen äro långsamma och jag börjar
undra om båten verkligen rör sig, då vi helt plötsligt
äro i full fart. Sången börjar och Hellen tror att den
betyder ungefär: Två vita herrar långt norr ifrån
komma i land och ge oss pengar till whisky. En
försångare i falsett leder och kören följer rytmiskt med
årornas snabba hugg i vattnet. Jag försjunker helt i
betraktande av roddarnas rörelser och muskelspelet i
ryggar och armar.
Vi närma oss vågbrytaren, över vilken skummet står
skyhögt. Det ser ut som rosensnö i solskenet. Det
gäller att undvika ett väldigt brott strax utanför
vågbrytaren, men nästa brott är lämpligt för vår båt.
Roddarna spurta, båten skrapar i sanden, paddelårorna
kastas över bord, roddarna hoppa ur och bära oss i
stolar i land. Det går helt lätt och lekande och just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
