- Project Runeberg -  Med Kaaparen till Afrika /
247

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplag av livsmedel som föreföllo allt annat än aptitliga.
Det enda vi sågo på vägen dit var en tjuvtransport,
anförd av svarta till tänderna beväpnade soldater.
Bovarna sågo glada och nöjda ut.

Vi voro de enda vita männen på detta stora av folk
myllrande torg. Jag såg inte så mycket på varorna
som på kvinnorna, gudinnor med fulländad gratie och
svarta som djävlarna i våra gamla kyrkvalv. Med
vilket behag buro de inte både de stora bördorna på sina
hjässor och de vackert draperade, färgrika tygbitarna
som täckte deras kroppar. Jag ville köpa några meter
tyg liknande det en junonisk gudinna, som just gick
förbi butiken, var klädd i. Men det såg hemskt ut
mot en hud som inte var svart. Och det var tryckt
i Tyskland, Japan eller England. Den svarta kvinnan
adlade det, dess färg och banala mönster. Det blev
ingen affär av, men den arabiske handlaren fick en
god cigarrett i stället. Jag kände mig hemsk till
mods vid åsynen av allt japanskt och tyskt kram som
låg utbrett här. Mest äcklade mig de usla kritpiporna
och de tyska knivarna med gula, gröna och röda skaft
och blad som man utan ansträngning kunde böja i
rät vinkel! Made in Germany. Dock långt före kriget.

Men nu var tid att äta lunch. Vi gingo in på Hotel
Metropol, ett något sjaskigt ställe som man gärna ville
befolka med mystiska figurer av omtvistlig moral.
Mycket riktigt, när vi slagit oss ner vid ett bord, slog
sig ett sällskap ner vid ett annat bord och bredde ut
ett smutsigt papper framför sig. Var det måhända en
gammal skattsökarkarta som de sutto och lurade över?
Men vita män voro de, om också själarna voro
korpsvarta. Kunde inte ett skott smälla när som helst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaaparen/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free