Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måndag 15. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När diamantfälten i Namaqualand hittades, kommo
två geologer till Stades principal, som har en
konservfabrik i Port Nolloth och var ägare av platsens enda
bil, och bådo att få låna den. Detta hade han intet
emot, bara han själv fick komma med och slå i sin
pinne, sedan de andra blivit färdiga. Under dagens
lopp kommo de till Alexander Bay, där de åto sin
lunch på en hög mångtusenåriga förvittrade
ostronskal. Geologerna gingo runt, gjorde sina
undersökningar och förklarade att där absolut inte fanns något.
Några månader efteråt kom en annan geolog,
Marinsky, dit och grävde igenom ostronlagret. I ett dike 12
fot djupt och 200 à 300 yards långt fann han
diamanter till ett värde av 350,000 pund.
Alexander Bay är nu centrum för guvernementets
diamantgruvor. Inom ett 12 miles långt
järntrådsstängsel gräves där i dag av 400 man.
Stades principal, som tillsammans med två bröder
äger fabriken, säger att han aldrig varit så nära en
stor förmögenhet. De äro skottar och ta numera
saken humoristiskt. —
Norr om Namaqualand ligger många mil från havet
staden Mariental. Bakom denna, högt uppe mellan
bergen, ligger övergivet och glömt ett ofantligt
skeppsankare, ett sådant som var i bruk under segelfartygens
glansperiod. Många undra hur det kommit dit och det
lär ha tillgått på följande sätt:
Någon gång på 1800-talet strandade ett skepp och
begravdes så småningom i sanden. Tiden gick och
sanddynerna gingo sin eviga färd, ändrade kustens
kontur och skeppet kom åter i dagen någon distans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
