Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördag 20. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söndagen ingick i trötthetens tecken. På morgonen
var det halv storm och vi måste lägga av det andra
ankaret och sticka kätting. Men i sin koj låg
Lundgren sjuk till kropp och själ och sade för första
gången i sitt liv:
— Pojkar, ni kan väl sticka kätting utan att jag är
med!
Det var första och enda gången Lundgren
undandrog sig arbete. Han var en utmärkt sjöman.
Vad Hellen berättar levande efter trettioåtta år!
Och jag hinner inte skriva upp alla hans
berättarfinesser. Jag har dessutom en känning av skrivkramp
efter den här ansträngningen.
— Var det inte Lundgren som påstod att han inte
var skyldig den unge Emil någon sanning? frågade
jag.
— Jo, det var det, svarade Hellen. Vi talade om
simning i saltvatten och Emil påstod sig ha hört att
det är omöjligt att dyka i Döda havet.
— D’ä sant, min gubbe lilla, sade Lundgren. Jag
såg en skuta där en gång, en fullriggare, och det var
nätt och jämnt att kölen rörde vattnet, så salt är det.
— Jag trodde inte di seglade på Döda havet, sade
Emil. Hur skulle di komma in där?
Lundgren förintade Emil med en blick full av
medömkan.
— Di seglade där långt innan du var född, din arma
stackare! Har du inte läst i testamentet om Josef,
timmermannen? Han var timmerman på en fullriggare
som gick mellan Sodom och Gomorra. Och du vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
