Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är någonting ni vill säga mig», sade hon.
»Hvad är det?»
»Er mor är mycket sjuk», sade han.
Hon rodnade häftigt. Er mor! — Det var första
gången hon hörde det.
»Jag tror knappt hon kommer sig», tilläde prosten.
Det lyste till i Evas ögon.
»Hon tog allt knäcken den der natten på
landsvägen», sade han långsamt.
Eva vände sig emot honom.
»Hvarför säger ni att det var då? sade hon. »Det
är ju nästan som om jag rådde för det.»
»Nej, det rådde ni inte för», sade han, »men för
öfrigt finns det afgrunder i människohjärtat, som det
inte är godt att nå.»
Hon ryste. »Ja, det är sannt», sade hon. »De
som från barndomen lefva i sina trygga, lugna hem,
de veta det kanske mte, men jag vet det. Jag är
förlorad — ja, det är jag. Jag har stått emot så länge,
fastän det ropat till mig dag och natt. Vill ni följa
mig nu, så gå vi?»
De gingo tysta bredvid hvarandra upp för backen
till fattigstugan. Vid ingången hejdade Eva honom
genom att lägga sin hand på hans arm. »Vet ni hvad
ni skulle ha sagt till mig nyss», sade hon med
söndersliten röst, medan hennes knän darrade, så att hon
knappt kunde stå upprätt, »ni skulle ha sagt mig, att
jag inte vanslägtats — jag är tusen gånger sämre än
hon deruppe. Min tanke nyss — min känsla af
lättnad var ju ett halft mord.»
Prosten suckade. ȁh nej, stackars barn, det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
