- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1936. Tolfte årgången /
14

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

ligen, att ersättning för medfört gods ej utginge vid färd för
erhållande av nattkvarter, men för medfört handräckningsmanskap
funnes intet sådant stadgande, varför det torde framgå därav, att
laggivaren ej velat ställa handräckningsmanskap utan möjlighet att
erhålla nattkvarter.

Att såsom chefen för kartverket gjort gällande intet behov
förelåge att medföra handräckningsmanskap för erhållande av
nattkvarter förefölle Landberg falla därpå, att om förrättningsmannen
nödgades företaga särskild resa för erhållande av nattkvarter,
förelåge för handräckningsmanskapet samma behov.

Chefen för rikets allmänna kartverk anförde i utlåtande över
besvären: Vid kartverkets fältarbeten anlitad hantlangare vore
icke sådan förrättningsman, som jämlikt allmänna
resereglementet åtnjöte rese- och traktamentsersättning. Hantlangare vid
geodetiska avdelningens fältarbeten skulle enligt vid kartverket d. 2
mars 1927 utfärdade föreskrifter anställas på sådana villkor, att
han själv vore skyldig fortskaffa sig på cykel, då icke
förflyttning enligt resereglementet för kartverket anordnades av
förrättningsmannen. Härför erhölle biträdet cykelersättning med 50 öre
för dag, såvida icke kartverket tillhandahölle biträdet cykel. För
att vid förflyttning från ett förrättningsställe till ett annat
sådant, vilken förflyttning förrättningsman, då vägnätet så
med-gåve, utförde i automobil, tidsvinsten genom detta
fortskaffningsmedel bruk icke skulle gå till spillo genom väntan på
handräckningen, hade i resereglementet för kartverket (1930 n:r 155 § 4)
den bestämmelsen influtit, att befattningshavare, som anlitade
hantlangare, vid färd med automobil å denna skulle medföra
hantlangare till det antal, som behovet krävde och utrymmet
med-gåve. Härvid ägde befattningshavaren, om han använde annan
automobil än taxeautomobil, uppbära gottgörelse med för varje
medförd hantlangare 5 öre för km.

Då förrättning för dagen slutats, hade förrättningsman icke
mera behov av hantlangare i och för tjänsten. Om
förrättningsmannen begagnade sig av honom i allmänna resereglementet
medgiven rättighet att på statens bekostnad företaga resa för
erhållande av nattkvarter å annan ort, vore det icke ur tjänstens
synpunkt erforderligt, att hantlangare härvid medföljde. I och för
nästa förrättning kunde nämligen mötesplats och tid utsättas. På
grund av att behovet i tjänsten alltså icke krävt hantlangares
medförande hade nyssnämnd gottgörelse med 5 öre för km. icke
utbetalts i fråga om sådan färd, vilken Landberg företagit
uteslutande i syfte att erhålla nattkvarter. Sådan färd torde få anses
börja resp. sluta vid punkt, där förrättningsmannen avveke från
resp. åter inträffade på kortaste färdvägen mellan ett
förrättningsställe och det näst påföljande.

Resereglementet för kartverket § 4 första stycket innehöll
jämväl följande bestämmelse: »Ersättning, som nu sagts, utgår
endast därest befattningshavare för egen del åtnjuter
resekostnadsersättning.» Denna bestämmelse torde icke upphäva den före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1936/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free