Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herden riktade till henne. Svara ja på de löften,
hvilka affordrades henne, gjorde hon af fullaste
hjärta. Ty på allt, hvad religionen lärde henne,
fanns icke tvifvel i hennes själ. Men när hon
aflade löftet, föreföll det Karin, som upprepade
hon egentligen endast hvad hon en gång
tidigare lofvat fadern, ehuru nu med tvungna, inlärda
ord. Helt gripen af andakt kände hon sig först,
när hon följande söndag, som systern en gång
hade gjort, gick fram till altarringen i kyrkan.
Då spelade orgeln och församlingen sjöng, då
var luften full af toner, och där hon gick,
kände hon ännu faderns blick hvila på sig. Magnus
Brandt hade sett på sin dotter i känslan af, att
nu var hans andra och sista plikt fylld. Och
något af hvad den blicken innehöll, hade dottern
känt. Nu ljödo därtill från altaret frälsarens
högtidliga ord. Allt detta blef Karin
öfver-mäktigt. och hon grät högt i en blandning af
glädje och smärta, som förskräckte henne själf.
Det var som om något nytt kommit henne till
mötes i lifvet och som lade hon med ens
bakom sig den glada sorglöshet, hvilken fyllt hennes
barndom.
Så var Karin fullväxt, äfven hon, men detta
ändrade i ingen mån lifvets gång på den gamla
gården, där två giftasvuxna döttrar år efter år
sutto ensamma med en fader, som kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
