Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muntrare blef hon också och mera lätt till
sinnet. Aldrig trifves ungdom så väl som i
skydd af de gamlas glädje, och de gamlas glädje
är det, som ger dem mod att möta lifvet.
Just därför att farmor var så munter och
rolig, fick hon en glad ålderdom, och
barnbarnen sökte farmor hellre än far och mor. Och
med barnbarnen hade hon lätt att vara glad.
Ty för dem tyckte sig den gamla icke behöfva
bära ansvar, och när de kommo till i hennes
lif, hade Karin Skotte lämnat mödan åt andra
och satt själf i ro på de nya rummen, hvilka
blifvit inredda en trappa upp i det gamla huset,
där gästrummen förr legat, både det, som en
gång varit grönt och de öfriga.
Så gammal blef Karin Skotte, att hon
upp-lefde, hur hennes äldste sonson, hvilken ärft
farmoderns natursvärmeri, tvang sig till att få
fara ned till Paris, dit då alla unga, hvilka
sökte sig fram i konsten, längtade som till ett
förlofvadt land. När han for, tog farmodern
honom in till sig, skref ett namn åt honom på
ett kort, bad honom gömma det väl och söka
finna den främmande mannen, ifall han ännu
var vid lif.
Ett år därefter kom sonsonen hem, och
när han kom, låg farmodern illa sjuk. Den
unge mannen gick upp på hennes rum, och det
15. — Karin Brandta dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
