Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket plagg stack i ögonen som en ond vagel, och
som var opassande till och med för en ståndsperson,
hälst när man ej längre tillhörde världen. Ett
är förflöt, ett är under hvilket hon endast var kyrkans
lydiga dotter och himlens trogna brud, men
tillfredsställelsen häraf var lika med noll, försakelsen
blef till hvad den var — försakelse. Ouppskurna
romaner böljade äter locka som förbjudna, men
åtrådda frukter, längtan efter de bortdömda nöjena
kom allt mera brännande. Och pä nytt hvirflades
hon in i dem, bars på dess öfvermodigt sjudande
glädjevågor, fördunklande med sin underliga hektiska
skönhet alla dem, som kämpande om första
rummet vid de prunkande högstämda festerna. Det
blef ett jägtande, ett allt mera vilset sökande, ett
ångestfullt aktpågifvande på alla ansikten — ett
andlöst inåtvändt lyssnande efter röster, som fortfarande
tego och dröjde. Hyllningens bedöfvande
brus gled omkring henne som en skimrande flod,
men den steg ej öfver hennes fot, berusade henne
ej, hjärtat förblef fortfarande lika kallt, nejen lika
talrika och bestämda som förut. Man började
hviska om att hon var hård. Hon var att likna
vid den förtrollade konungadottern i sagan, som
ingen kunde förmå skratta. Hon förtärdes af glöden
i sitt inre, hvilken som en hvit lafva rann ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
